Om att inte vilja vara med: impulsiv text av nina lassila

 

Arbetet kom till ur ett medvetet fšrsšk att arbeta impulsivt och intuitivt. Jag hade redan under en lŠngre period skrivit ner tankar och skissat scener pŒ papper. Tankar och scener som ršrde sig frŒn allt mellan himmel och jord men som ŠndŒ vid en nŠrmare anblick hade ett samband. Bland annat utgick de flesta ifrŒn mig. Det Šr fšr sig inget speciellt men jag har egentligen aldrig riktigt gjort ett arbete med ursprung I just mig. SŒ jag bestŠmde mig fšr att chansa och vara riktigt sjŠlvcentrerad fšr en gangs skull. Och nu nŠr jag tanker pŒ vad verket kommunicerar ser jag att det inte spelar nŒgon roll om det Šr sjŠlvcentrerat eller inte. Det Šr ŠndŒ rŠtt sŒ allmŠngiltiga frŒgestŠllningar som dyker upp. Existentiella, samhŠllspolitiska, nostalgiska och givetvis Šven psykologiska.

NŠr arbetet bšrjade pŒ allvar bodde jag I en stor cool studio I Tallinn. Jag kŠnde ingen och vŠdret var rŠtt dŒligt. Jag hade massor av tid. Och den dyrbara tiden anvŠnde jag till att koncentrera mig pŒ allt sŒdant jag saknade eller ifrŒgasatte. Exemplevis frŒgan om varfšr jag inte leker sŒ mycket mer? Jag fšrsškte genom att bygga en koja komma tillbaks till det tŠnkande jag hade som barn. Det fungerade inte nŒgot vidare. Och det Šr sorgligt. Jag funderade pŒ dethŠr med grŠnser, bade fysiska och psykiska. Fšr nŠr jag, en finne som bor i Sverige satt dŠr i Estland och funderade, insŒg jag hur hŠftigt det var. Att vara anonym, men ŠndŒ inte helt frŠmmande,i ett annat land.

Men ŠndŒ skall jag vid ett flertal stŠllen grŠva fram en bok eller ett plastkort dŠr det star Suomi Finland och ett nummer+ en bokstav. Och folk frŒgar alltid var man Šr ifrŒn. Det Šr ju inte sŒ farligt, men varfšr ska det alltid frŒgas och bevisas. Barn bekymrar sig inte om andra barns ursprung. Dom leker utan att frŒga. Barn vet inte vad grŠnser Šr. Barn Šr coola. Och sŒ blir dom senn som oss. Mycket sorgligt.

 

Att jag inte vill vara med Šr inte sŒ tragiskt. Det Šr inte ens negativt i sig. Fšr mig Šr det helt naturligt. Jag vill inte spela dethŠr spelet. Men jag vet att jag delvis mŒste och det Šr nog dŠrfšr jag har valt att hŒlla pŒ med konst. (det Šr min teori). DŒ fŒr jag leka och gšra sŒdant som stimulerar och kŠnns viktigt. DethŠr arbetet Šr kanske ett fšrsvar, en fšrklaring till varfšr jag inte valde nŒgot ÒvettigareÓ. (men sŒ himla roligt har inte jag heller..)